voltigeskoj

Vi började resan med hästarna redan på tisdagen och stannade till på Örestad över natten. Sedan fortsatte vi mot Tyskland. När vi kom till färjan hade de problem med betalningen så det tog evigheter för varje bil som skulle betala med kort. Det var varmt och vi fick stå och vänta i ca 1,5 h. Crescendo och Lex stod och skrev på varandra. Speciellt Lex blev otålig och uppjagad. När vi väl kom på färjan var han då lite stressad och väldigt varm. Därför lastade vi ur när vi kommit in en bit i Tyskland. Hästarna var nöjda och fick beta lite. Men när vi sedan skulle åka igen hade Lex fått nog. Han kom in i lastbilen och bestämde sig då för att hitta en egen väg ut. Helt otroligt att klubben har haft två hästar som hoppat över väggen och tagit dörren ut. Och man kan väl säga som så att det inte bara är att hoppa ut. Det är lite krångligare.. Lex fick en del sår men verkade ändå ha klarat sig rätt bra. Men vad vet ju aldrig. Dels blir man såklart orolig för att hästen ska må dåligt, men eftersom vi var på väg mot en stor tävling kretsade tankarna också väldigt mycket kring den. Det var väldigt nervöst fram till veterinärbesiktningen. Jag hade ställt in mig på att han inte skulle gå igenom. Men det gjorde han! Jösses.. Det kändes dock ändå inte säkert. 

Fredag morgon var inte så lugn och stabil.

Vi trodde att vi visste vart frukosten serverades, men tydligen inte. Så Aquila som blev lite sena hann inte dit innan de skulle värma upp. Det blev ett hopplock av lite färdkost. Trots den stressiga morgonen körde Aquila en lugn och fin grund tillsammans med Crescendo och Linda. Tjejerna var nöjda och glada efter sin internationella debut. 

Ganska direkt efter var det dags för Crux och Lex. Jag var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mycket för att jag var övertygad om att vi skulle bli utplingade utan att få köra någon inne på tävlingsbanan. Försökte dock hålla detta för mig själv då de andra inte hade varit med och sett olyckan på vägen ner. 

Allt gick bra med Lex och jag fick hoppa upp där inne. Förstår ärligt talat inte hur jag kunde köra en grund jag var rätt nöjd med. Benen skakade i ståendet, ändå så gick det. När jag kom av hästen och allt släppte blev jag akut illamående. Men efter ett tag kunde jag njuta av att stå där inne på banan och titta på de andra. Det bästa var nog att ingen satte i händerna i avhoppet. 

Vid 10.30 var vi från Uppsala klara för dagen och kunde då titta på det vi ville och heja på svenskarna. Jag var dock helt utmattad. :p 

Båda lagen var också nöjda med poängen.

På lördagen var det dags för kür. Då startade vi senare och hade det lite lugnare. Jag var väldigt nöjd med frisyr och smink till våra taggiga dräkter. 

Aquila fick ett lite otäckt fall under uppvärmningen vilket gjorde att de var ledsna och oroliga precis innan de skulle springa in på banan. Men självklart klarade de av det ändå och genomförde en bra kür. 

Efter det var det dags för Crux igen. Vi hade en lite större miss och några ställen där det knölade men det gick ändå helt okej. När man ramlar lite uppe på hästen och hela publiken drar efter andan blir man alltid lite extra nervös. Borde vi blivit rädda? Men alla höll sig på hästen. 

I küren var båda lagen missnöjda med poängen. Men nu är det bara att träna vidare och finslipa på detaljerna. 

Vi som åker med hästarna är nu på väg hem från Örestad. De andra är i Düsseldorf och spenderar tid innan flyget går hem till Sverige. 

Vi har bra med hejarklack i form av föräldrar och andra släktingar. Det har varit fruktansvärt kallt så en stor eloge till alla som försett oss med mat ute i kylan. Nu blickar vi framåt!