voltigeskoj

Vi kan väl säga som så att den gånga helgen inte var den bästa i Uppsala Voltiges historia. Vi åkte till Flyinge med fyra hästar, tre lag och fyra individuella. Det skulle visa sig att ett lag och tre individuella kunde fullfölja tävlingen.

På torsdag eftermiddag var det veterinärbesiktning. Jag brukar alltid vara med, men den här gången blev vi lite sena eftersom jag och Moa var och inhandlade frukost till laget. Får då ett telefonsamtal från Andrea att Crescendo inte har gått igenom. Det var chock nummer ett. När vi väl är på plats får vi veta att Lex är bakom ridhuset och kollas extra eftersom de var osäkra på om de skulle släppa igenom honom. Chock nummer två. Lex går inte heller igenom. Dock får vi en ny chans morgonen därpå. Kan väl säga att vi var flera som inte sov så bra den natten.

Upp tidigt för att få veta att Lex utan problem gick igenom. Lättnad! Aquila däremot kom inte till start alls. Man vet att det kan hända, men är ändå inte riktigt förberedd på det.

Julia debuterade i CVI* tillsammans med Fly. Det gick bra men tyvärr blev poängen precis under kvalgränsen till 2*.

Cassiopeia körde en fin grund och första kür på Cato. Till sista rundan hade han blivit lite trött och allihopa, häst, longör och voltigörer, fick kämpa lite extra. Trots detta blev det en fin slutpoäng på 5,5.

Denise lånade in sig på Caprifolens London och körde två fina rundor. Tyvärr hamnade hon precis utanför final. Lina och Joanna tävlade också på Fly. Lina var den av de individuella som lyckades ta sig till final. Väl där fick de tyvärr avbryta inför sista rundan då det blev lite för mycket för Fly som sa att det räckte. Och ibland får man helt enkelt lyssna. :)

Tillbaka till Crux rabalder. Inför grunden hade Lex alltså genomgått två veterinärbesiktningar, den senare helt utan problem. Vi fick springa in på banan och det kändes rätt bra. Med erfarenhet från tidigare är det lite extra nervöst när det har hänt något precis innan. Ifall domaren inte tycker att hästen ser bra ut kan man bli utplingad. Det är såklart för hästens bästa. Men vi var nöjda med grunden och Lex var duktig.

Lite senare får vi veta att de har kollat Lex ytterligare en gång. En stund efter grunden fick han både springa på rakt spår och få på sig voltigegrejerna igen. Efter det var det stopp. Ingen mer tävling, ingen möjlighet till att få visa upp vår kür och framförallt ingen mer chans till VM-kval. En slags dämpad chock la sig över oss när vi fick beskedet. Självklart vill man inte tävla på sin häst om han inte mår helt bra. Men det är ändå lätt att tänka, varför just nu? Vi var så taggade på att visa upp küren som vi äntligen kändes oss redo för att köra. Vi var så taggade på att göra vårt allra bästa för att försöka ta oss till VM. Så snabbt allt kan ändras.

Nu håller vi alla tummar och tår att våra skruttisar snabbt är helt friska och krya! Är så tacksam över de som under helgen visat medkänsla och verkligen lidit med oss. Det finns många fina människor i voltigevärlden.

Som grädden på moset avslutade vi helgen med att lasta Cato i drygt fyra timmar. Vi kom från Flyinge efter 21. Jag och Andrea körde en bil med släpkärra full med grejer. När vi kom till Jönköping försökte vi en stund med att hitta ett öppet hotell som inte var alltför dyrt. Tillslut gav vi upp, parkerade på en rastplats, sov några timmar och fortsatte sedan hem. Kom till Stockholm lagom till morgonruschen. Hem och sova ca tre timmar innan jag med äppelmos i hjärnan åkte till jobbet bara några timmar sent. Vilken helg..