voltigeskoj

Då var SM över. Något som jag tror att väldigt många voltigemänniskor har som en höjdpunkt under året. SM på hemmaplan är också något alldeles extra. Tyvärr blev det en jobbig helg på många plan. Vilket startade redan i Flyinge då varken Crescendo eller Lex kunde genomföra tävlingen. När vi kom hem fick vi såklart kurera hästar och det var väldigt mycket frågetecken. Skulle Lex kunna åka till Aachen? Troligtvis inte. Fanns det något annat alternativ för att vi skulle kunna tävla där? Kanske. Var det värt det? Jag vet inte. Skulle Lex och/eller Crescendo kunna gå SM?

Vi trodde att vi hade hittat en häst att tävla på till Aachen, men i sista stund blev det inte så. Först trodde jag att det inte gjorde så mycket, men ju närmare tävlingen kom desto mer ledsen blev jag. Det hängde nog också ihop med det uteblivna VM-kvalet. Vi var så redo i Flyinge. Äntligen skulle vi få visa upp vår kür som vi nu kände att vi kunde. Och om det inte räckte hela vägen till VM skulle vi iaf få åka till Aachen tillsammans med många av världens bästa voltigörer. Luften gick nog lite ur oss och uppladdningen inför SM blev självklart inte den bästa. Med bara några få träningar precis innan SM befann vi oss åter i den där känslan av att inte riktigt vara redo. Vi är ett nytt lag med en ny kür och behöver rutinen i att tävla.

Det tar också lite udden av den roliga upplevelsen när alla som vill inte kan komma till start.

Självklart var det otroligt roligt att springa in på banan. Grunden kändes helt okej och poängen blev ändå där vi har legat under terminen. Det var nervöst inför küren, men egentligen inte mer än vanligt. Kanske ville vi för mycket. Kanske var vi lite ur form. Eller så hade vi bara otur. En avramling och en miss och det kändes som att stora delar av küren försvann. Jag tror att jag tappade lite gnista efter det, allt kändes lite hopplöst. När vi då fick ett till fall och en kollaps i nästa k¨r var jag riktigt frustrerad. Varför kunde vi bara inte få visa vad vi faktiskt kan? På ren vilja och ilska satte vi sista blocket. Det var så nära att vi missade igen.

Rent resultatmässigt och vad vi lyckades prestera så blev SM en stor besvikelse. Men det var ändå en väldigt rolig tävling. Även om tyvärr inte alla kunde komma till start så hade vi många från klubben som var med och tävlade. Och att se så många frivilligt jobba så hårt för voltigen gör en lite varm i kroppen.

Nu tar vi ledigt och hoppas att hösten startar på en bra sätt.