Kür
På måndagar brukar Crux köra kür på häst. Nu är vi såklart inne i perioden där vi testar nytt. Det kan verkligen vara himla kul men också så nervöst att man mår illa. Eftersom man inte har nån aning om hur det kommer att gå. Igår var det kul! Och det kändes som att det gick framåt. :) Det är också i den här perioden man känner att man vill vara lite hemlig. Det blir så mycket roligare att komma ut på tävlingsbanorna i vår då, när man kan visa upp något nytt. Samtidigt har vi nu så många forum där man kan lägga upp allt på en gång. Och när det går bra blir man så sugen på att visa. ;)
På måndagar brukar vi även få testa lite olika övningar som inte är planerade i küren, men som ändå är bra träning. För att få koll på kroppen i allt man gör. Dessutom kanske det visar sig att man är jätteduktig på en övning man aldrig tänkt på och då kan använda den. Igår körde vi, i höger varv, första del sax, push up, snurr till häng på rumpan och vipp av. Vi körde även axelstående och sidstående.
På lägret vi var på sa Joanne att det var jättebra att lära sig axelstående på halsen. Då vet man att man klarar av det ifall man skulle misslyckas lite i en sving-övning och falla ner. Om man vet att man kan blir det inte läskigt. :)
Igår slutade kvällen inte så kul dock. Jag hade lånat bil och skulle byta tillbaka till min egna efter träningen. Allt gick bra, dörren var hel igen. När jag kommer hem behöver jag inte ens börja leta efter nycklarna för att veta att jag inte har dem med mig. Jag ville gråta lite. Klockan hade hunnit bli typ 22.15 och nycklarna befann sig ca 20 min bort i den andra bilen. Tur man har som känner snälla människor som kommer och möter en på mitten. Ibland blir man så trött på sig själv. Imorse glömde jag plånboken hemma så jag fick åka hem och hämta den för att kunna träna. Nu behövde jag laddaren som låg i handväskan och insåg att den var kvar ute i bilen. När jag står där ute och tittar in i bilen inser jag att jag tog in handväskan och ställde den på bordet. Snart börjar jag skylla på att min hjärna inte kan tänka utan choklad. Och nu har det gått sjutton dagar sen den fick det..
En övning vi fick med oss hem från lägret. Sitt med benen rakt fram, armarna rakt upp och sträck på ryggen. Det är så mycket jobbigare än man tror! Gör även små tryck bakåt med armarna. Herrejösses vad fånig man känner sig när det är så svårt att man inte vet vart man ska ta vägen.
