Nytt år - nya möjligheter?
Jag brukar försöka sammanfatta klubbens voltige-år men det brukar vara himla svårt och bli rätt rörigt. Så istället kommer en personlig reflektion. 



Försökte ta selfie med hästarna när jag fodrade igår. Det var ju typ omöjligt. Lex var iaf väldigt fin i Carambas grimma. ☺️
2015 var kasst, på många sätt och vis. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som det här året. Både voltige-relaterat och av andra mer personliga saker. Vissa grejer kan man ju inte klaga över, eftersom man själv försätter sig i situationen. Andra saker beror på livets jävla orättvisor. När saker som inte borde få hända händer.
Jag ska inte säga att jag har blivit känsligare, för jag har alltid varit ett könslo-monster. Men känslorna sitter lite mer utanpå kroppen nu förtiden. Vilket är fruktansvärt och jävligt jobbigt. Men samtidigt kan jag inte vara ledsen över det eftersom jag kan bli euforisk av en musikal eller att få träna voltige för en voltigör som är bäst i världen. Häromdagen satt jag och log i min ensamhet när jag körde hem för att månen var så fin.
2016 kommer att bli tungt, det kommer att bli en berg och dalbana. Men jag ser fram emot det här året! Det är så mycket spännande som ska hända!




Försökte ta selfie med hästarna när jag fodrade igår. Det var ju typ omöjligt. Lex var iaf väldigt fin i Carambas grimma. ☺️