Träning med Nicolas Andreani
I helgen övergav jag och Andrea alla våra träningar och åkte tillsammans med Crux till Laholm. Även fast man vet att det är andra där som tar hand om alla voltigörer på ett utmärkt sätt är det alltid lite jobbigt att vara borta. Man känner att man missar och borde vara där. Men eftersom vi också behöver och vill kunna göra andra saker ibland så blir det så. Vi ville inte missa chansen att få träna för Nicolas Andreani. Kungen av att utrycka sig till musik och före detta världsmästare.
Vi åkte ner på lördagen och åt middag tillsammans med laholmarna. Sedan tittade vi även på Melodifestivalen tillsammans. Vi var några som var väldigt nöjda över detta. ;)
Det blev en tidig morgon på söndagen då vi skulle vara uppvärmda och klara kl 8. Den mesta av tiden med Andreani gick åt till att fixa och trixa med küren. Jag tror att han ändå tyckte att küren var rätt bra, men han ville gärna att det skulle hända lite mer. Och det kan man ju förstå om man kollar på Team Noroc (Frankrike). Jag räknade nån gång hur många upphopp, och därmed även avhopp, de gjorde i sin kür. Tror att det var 27 eller nåt liknande. Det är galet.
På slutet gjorde vi några övningar för att uttrycka sig och röra sig till musik. Min stora skräck. (visst har jag valt en bra sport) En övning gick ut på att man skulle vara två och två där den ena personen skulle flytta den andra. Man skulle vara avslappad och följa med. Den som skulle flytta den andra skulle också göra stora rörelser och följa med. Eftersom vi var ojämnt antal hamnade jag med Andreani. Först tyckte jag att det var himla läskigt. Men eftersom han tyckte att det var så lätt och naturligt var det bara att följa med. Jag fick nästan agera flyer så som han lyfte och höll på. :P Kul! Men väldigt ovant.
En annan övning skulle alla låtsas att de höll i någonting hela tiden. Det kunde vara vad som helst och det kunde byta skepnad. En hund som drog en fram i kopplet, en boll man kastade. Man skulle röra sig hela tiden och växla i tempo. Väldigt svårt! Speciellt efter att vi gjort det ett tag.
Vi skulle också röra oss till tre olika låtar med tre olika humör. Man blev nästan rädd för honom när vi skulle vara arga. Helt sjukt vad han kan förändras i bara blicken. Om man ändå kunde det..
Jag tycker att det är så kul att träna för de här duktiga tränarna och voltigörerna när de hoppar in och provar. De hoppar upp på trähästen för att visa eller för att känna efter hur det är bäst att hålla. Det är väldigt bra att få se också, inte bara att nån talar om.






Det är så mycket intelligent i den här bilden.

Kanske helgens charmigaste bild.. Lina höll på att dö av skratt när hon såg den.






