voltigeskoj

Voltige - inte bara en sport, en livsstil

Lex

Publicerad 2016-11-09 12:49:52 i Allmänt,

Idag fick vår stjärna somna in. Hans ben ville tillslut inte mer.
Han var vår Mr Humörsvägning. När han kom till Linda och till oss på voltigen så var han ganska grinig med jämna mellanrum. Han kunde även bli rädd för saker och rusa iväg så att vi for i backen. Men i takt med att han blev tryggare i stallet och började lita på Linda blev han som en annan häst. Det går knappt att komma ihåg att vi inte riktigt litade på honom i början. Han blev tryggheten själv. Vid ett tillfälle skulle vi köra küren på träning. Vi hade inte musiken så vi kopplade in en mobil med film från en tävling, för att få musiken där ifrån. Eftersom vi var lite långsamma tog küren på filmen slut. Precis när jag har Irma på raka armar ovanför mitt huvud blir volymen högre och publikens jubel och applåder dånar ur högtalarna. Lex rörde knappt på ett öra.
Visst behöll han en del att sitt humör, det var det som gjorde honom så speciell. Han ville hemskt gärna vara nära, helst precis på en. Men blev det för mycket pussljud åkte öronen bak.
Mat var det bästa som fanns. Om han bara fick äta samtidigt kunde vi göra vad som helst. Trots det var han den som snällt stod och väntade på sin tur vi utdelning av kraften. De andra hästarna kunde banka hur mycket de ville, han pysslade med sitt och högg glatt in när krubban fylldes.
Lex, jag kommer att sakna dina stora, fina öron som vickade upp och ner när du galopperade. Jag kommer sakna att springa in på tävlingsbanan med dig. Man visste att du alltid ville göra ditt bäst. Jag kommer att sakna känslan man fick när man hoppade upp på dig och satte sig tillrätta. Det var som att sitta i en soffa.
Lex, det var tillsammans med dig som jag lärde mig att stå och lyfta i handtagen. Något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det var med dig som det lite ofattbara hände, att kvarnen blev den övning jag oftast fick högst poäng på.
Lex, jag kommer att sakna känslan av att hitta helt rätt i din galopp så det känns som att man kan stå där på ryggen hur länge som helst. Jag kommer att sakna din gosiga mule och din runda mage. Jag kommer att sakna din pigga och nyfikna blick.
Lex, jag kommer att sakna dig så mycket.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: moster

Publicerad 2016-11-09 17:01:37

Så fint skrivet.

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-11-13 21:13:52

Så fint skrivet, lider med er och tänker på er alla/Lina

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Micaela

Här skriver jag om vad som händer i min klubb, Uppsala Voltige. Klubben har sex lag, allt från nybörjare till elitnivå.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela