Höstmörker
Det känns som att det är voltige mest hela tiden nu. Och tro det eller ej, men ibland kan det bli lite mycket. Men oftast är det väl allt runt omkring som kan göra att det blir lite tungt, inte själva träningen. Planering, mailande, möten, allmänt fix och kanske framförallt all tankeverksamhet. Jag spenderar alldeles för mycket tid och energi på att oroa mig för saker. Och så är det ju det här med vädret. Vad händer? När såg vi egentligen solen senast? De som känner mig vet att jag inte alls tycker om värmen, så sensommar och tidig höst passar mig perfekt. Men ljuset. Jag saknar ljuset!
I helgen är det tävling i Falun. Vi åker dit med ett lätt klass-lag, ett mellanklass-lag och två individuella. Vi tar bara med oss Frasse och GG. Rätt skönt ändå. Det är kul att ha många som tävlar men emellanåt känns det lyxigt med lite mindre att rodda i.
Snart är det dags att åka ut till stallet. Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det förmodligen kommer ha hunnit bli nästan helt mörkt innan jag är där. Himla trist ändå.
