voltigeskoj

Vad konstigt det känns när SM helt plötsligt är över. Man har laddat så länge och så är det slut så snabbt. Tur att det var så kul. Till allra största delen.. 

Hästarna åkte ner i en stor lastbil. Tre hästar från oss, en från Sala och en från Fortuna. Hästarna står mycket stabilare i en stor lastbil och de behöver inte vara själva hela långa resan. Vilket kändes som något positivt för framför allt Cato. Men också ett orosmoment. Vad gör vi om han inte går in i lastbilen? Hur länge kan vi stå och försöka lasta och fördröja de andra hästarna? 

Som tur var gick det rätt bra. Han var inte sugen och den långa, branta rampen var läskig. Men kompisarna där inne var tillräckligt lockande för att han skulle gå in efter kanske 10 min. Skönt! 

Cato lyckades trampa av sig en sko under resan ner. Som tur är så är han inte så känslig, så det var ingen fara med hoven och den gick att slå på igen på tävlingsplatsen. 

Det är verkligen inte optimalt att behöva gå upp klockan fem när man ska tävla på kvällen, speciellt inte om man inte kan sova. Men eftersom Cato är en väldigt osäker häst behövde Crux vara med efter veterinärbesiktningen för att vara inne runt tävlingsvolten och vara lite "läskiga" så att Cato fick kolla på allt. De andra dagarna tog våra tappra tränare, longörer och föräldrar hand om veterinärbesiktningen så att vi voltigörer fick sova lite längre. 

Med oss till SM hade vi tre hästar med två juniorlag, ett seniorlag och en individuell. Redan där någon form av rekord. Men det var inte alls någon självklarhet att det skulle bli så. Caramba fick en hovböld strax före SM och man kan väl säga att han verkligen blev bra precis på dagen för att hinna ladda om inför en SM-start. Cato var skadad rätt länge i början var året vilket gjorde att många värdefulla träningar gick bort. Skulle han vara redo för att tävla SM med oss i Crux? Den frågan var väl kanske inte riktigt besvarad när vi åkte ner. Men han hade ändå utvecklats så pass mycket att vi tyckte att det var värt att försöka. 

Lina tävlade individuellt på Cato vilket innebar att det blev hans första runda på tävlingsbanan. Han var nervös och ginade lite på volten, vilket såklart gjorde det svårt för Lina. Men Lina tog det lungt och jobbade på bra. Sedan var det dags för Cassiopeia på Caramba och Aquila på Crescendo. Flera i Cassiopeia SM-debuterade och gjorde en fin och stabil runda. Aquila och framför allt Crescendo är mer rutinerade och bjöd på en väldigt bra grund. 

Ca 18.40 var det dags för oss i Crux. Det gick bra på uppvärmningen. Rätt nervöst, men ändå lagom taggade. Tidigare tävlingar i år har Cato gått lite snabbt i kanske mitt upphopp och fana men sedan har han lugnat sig lite och gått rätt bra förutom att han har en tendens att snegla utåt vilket gör en lite nervös. :P Nu gick han in på volten och gick lite snabbt. I min fana regagerade han på något, troligtvis fotograferna, vilket gjorde att jag ramlade ner.  Sedan var jag lite ur balans på resten av övningarna. När jag höll på att ramla av i ståendet så tappade jag nog huvudet lite, för sen satte jag i händerna i marken i avhoppet. Något jag i princip aldrig gör. 

Eftersom jag var så besviken tittade jag inte på de andra, men efteråt var alla rätt nöjda. Lina landade lite kontigt i sitt avhopp vilket gjorde att det knakade till i knät. Det tog iaf lite fokus från mig själv och mitt eget huvud då vi fick kolla hur det var med Lina. Som tur var visade det sig inte var någon större fara, förutom att hennes dåliga fot fick sig en törn. Som hon sa själv "Först blev jag rädd, sen blev jag lite drama queen." ;)

Jag var så besviken och ledsen efter grunden att jag inte visste hur jag skulle hitta tillbaka till viljan att gå in på banan och köra en till runda. Men med lite perspektiv och efter ett uppträdande från lagkamraterna där de hade skrivit en pepp-låt till mig så gick det ändå rätt bra. ;) 

Lördagen var en bra dag. Cato gick bättre i Linas kür, även om hon fick kämpa lite extra. Cassiopeia körde en superfin kür och deras nya dräkter höjde dem lite extra. Aquila körde också en bra kür, inte felfri, men bra. Småmissarna gjorde dem lite nervösa över poängen och deras första plats, men det hade de inte behövt vara. :) 

Crux hade också nya dräkter som Andrea sytt klart samma vecka. De gav en riktigt bra känsla. Det är lite tråkigt när publiken måste vara försiktig och inte applådera så mycket vid inspringet, men det är självklart värt det om man får en häst så som Cato gick i küren. Vi fick kämpa lite, men jag tror inte att det syntes så mycket. Och allt flöt ändå på. Vi har aldrig satt den så bra på tiden som då. Extra kul är det såklart när man får höra att pubklien varit imponerad och att några även kommer fram och berömmer oss. Så tacksam! 

Eftersom Cato gick bättre och bättre kunde Lina klättra i resultat-listan. Det går ju också hand i hand. När hästpoängen blir högre blir totalpoängen högre, men det har förmodligen också varit lättare att köra vilket gör att voltigören/erna också får högre poäng. 

Sista dagen var det kanske lite mer nerver med i bilden. Det var lite skakigare på vissa håll i alla våra lagkürer, men som tur var påverkade det inte reslutaten. Utan vi körde tillräckligt bra för att hålla våra placeringar. Är det inte otroligt att åka till SM med 18 voltigörer, 3 hästar och två linförare och alla får ta medalj? :) Det blev guld till Aquila, silver till Crux, brons till Cassiopeia och brons till Lina. 

Sedan var det bara den långa resan hem igen. Lastningen gick ännu bättre än hemma, vilket var oerhört skönt. Resan gick också bra, men visst är det speciellt att promenera runt med hästarna i mörkret där hemma vid två på natten. Våra hästar som var kvar hemma var dock väldigt glada över att det hände något. Diesel var rent ut sagt lite knäpp och for runt som en dåre i hagen. 

Nu är det sommarlov från voltigen för att hästar för utom möjligtvis Diesel. Hans resa som voltigehäst har ju bara börjat. :)

 

 http://www.unt.se/sport/medaljregn-over-uppsala-pa-sm-4700893.aspx