Tävlingen

Publicerad 2017-05-21 12:19:55 i bilder, tävling,

Väldigt blandade känslor efter tävlingen igår. Men vi kan väl helt enkelt börja från början.

Hade klockan på 04.50. Det är ju typ mitt i natten.. Cato brukar oftast vara relativt lätt att få in när man ska åka bort och så är han svår när kan ska åka hem. Igår var han rätt krånglig på morgonen också. Men vi kom ändå iväg i bra tid och han stod supersnällt hela vägen.

Grunden gick dåligt. Kanske är nöjd med kvarnen, men alla andra övningar gick dåligt. Cato var duktig. Lite smågrejer som påverkar mig som man inte har vant sig vid än, men ändå så duktig. Det märks att vi inte kan träna avhopp hemma. Lina och jag var lite halvskadade och tog det försiktigt och resten satte i händerna. Det är synd för jag tycker avhopp är en rolig övning.

Aquila körde en väldigt fin grund. Man ser att de har utvecklats. Framförallt fanorna har blivit bättre.

Jag var lite nervös till küren eftersom jag har haft väldigt ont i ett knä i en vecka. Igår var första gången som det kändes okej att hoppa. Men det gick väldigt bra på uppvärmningen. Kanske för bra. Jag var väldigt lättad över att jag kom upp så pass lätt i mitt första upphopp till axelstående. Och vad händer inne på tävlingsbanan? Jag kommer inte riktigt upp utan får en knuff så att jag studsar av igen. Så jäkla underbart när man börjar med att sabba küren och får en avramling. Sen gick ingenting bra. Jag inbillar mig att fast jag är supernervös innan så försvinner det när jag börjar köra, men jag kanske inte lyckades med det igår.

Inför andra gången jag ska upp har jag lite tid att andas. Först ville jag gråta. Sen bestämde jag mig för att nu sjutton skulle sista blocket gå bra. Och så gjorde det inte det. Blir så himla besviken. Att göra ett utspring när det känns som att allt har gått dåligt är typ det värsta man kan göra.

Jag var nog inte riktigt där i huvudet som man måste vara. I första blocket lyckades jag inte riktigt stänga ute att det började så dåligt. Och i sista blocket när jag skulle stå och lyfta lyckades jag inte skita i att gjorden var sned. Men man kanske lär sig av det också.

Aquila levererade en stabil kür på stabila Crescendo och hamnade på en total poäng på 6,5 vilket innebar poängrekord. :)

När vi skulle hem var Cato inte rolig. Vet inte riktigt hur lång tid det tog att lasta, kanske 50 minuter. Sen stod han snällt nästan hela vägen, på slutet började han stampa lite.

Idag är jag helt slut. Sov tio timmar i natt. Ikväll blir det träning, men först ska jag slappa lite till.